Thérèse tänker: Loppis och begagnat, gammalt och ärvt har sett olika ut under olika delar av mitt liv. Som barn på 70-talet hade min mamma och jag det inte så fett. Utan föräldrar och utbildning, gav hon mig det mesta trots liten inkomst som texterska på stadens stora varuhus.

Thérèse tänker: Aha, du är en sån, tänker mina kollegor. En sån där miljövän. De nickar mot mig, som för att visa att de förstår, som för att visa att även de är det – miljömedvetna – fast inte lika mycket som jag förstås, men nästan.

Thérèse tänker: Min syster ringde till mig alldeles nyss när hon plötsligt drabbades av miljöångest. Ja, vem gör inte det ibland, lite till mans, titt som tätt?

Thérèse tänker: Loppis… Jag älskar loppis. Loppmarknad. Second hand. Begagnat. Antikt. Vintage. Jag kallar det för loppis, alltihop. Att gå på loppis handlar om så mycket, för mig. Det handlar om historia, bitar av det förflutna som fortfarande finns kvar och som påminner oss om en svunnen tid

Thérèse tänker: Det är intressant att se hur den ena rörelsen har avlöst den andra genom historien, hur upplysningstidens idéer revolterade mot kyrkans stränga dogmer, och hur romantikens tankar senare kom som ett slags protest mot förnuftets stränga och ibland fyrkantiga ideal.

Thérèse tänker: En vilsam vind viner genom min trädgård. Tomatplantan ser fin ut där den står, men höstens kalla luft är här, om än den är tillräckligt varm, i alla fall just nu, när solen skiner. Med en kopp kaffe i handen sitter jag på en fuktig trädgårdsstol och njuter av den sista värmen.

Thérèse tänker: Tiden sätter sin prägel på människan. Den tid vi lever i påverkar oss utan att vi är riktigt medvetna om det. I alla fall inte jag. Inte förrän nu. Plötsligt är jag varse samspelet oss emellan. Under sextiotalet utvecklades ett slit-och-släng-samhälle, där engångsartiklar stod högt i kurs. Vilken lättnad att slippa diska alla […]