Thérèse tänker: Synkronisering

Tiden sätter sin prägel på människan. Den tid vi lever i påverkar oss utan att vi är riktigt medvetna om det. I alla fall inte jag. Inte förrän nu. Plötsligt är jag varse samspelet oss emellan.

Under sextiotalet utvecklades ett slit-och-släng-samhälle, där engångsartiklar stod högt i kurs. Vilken lättnad att slippa diska alla tallrikar och bestick efter festen. Det var bara att slänga plastgafflarna och plastmuggarna i soporna, men vart de sedan tog vägen bekymrade man sig inte om. Idag är sopsortering mer regel än undantag, och vi är många som går till affären med några tygpåsar som vi packar ner vår mat i. Vi är förhoppningsvis på rätt väg även om vi ibland glömmer de där tygpåsarna hemma …

Jag växte upp med lättmargarin eftersom det var nyttigt i början av åttiotalet. Baserat på en icke-vetenskap präntade man i oss människor att man blev fet av fett, och jag minns hur min mamma och jag försökte omvända farmor till att sluta med smör och grädde som kunde göra henne sjuk och istället köpa Lätt & lagom och lättmjölk.

Har man vuxit upp i ett samhälle utan cykelbanor, och där man som barn satt helt löst i baksätet medan föräldrarna rökte John Silver utan filter, får man ha förståelse för att det känns konstigt att sätta på sig en cykelhjälm när man ska cykla till jobbet. Däremot känns det helt naturligt att ingen ska röka inomhus längre, inte ens när det är fest.

Våra liv är synkroniserade med tiden. Vissa saker är mer svåra att ta in, medan andra välkomnas med öppen famn.

Så jag lagar en soppa. I tidens anda. Från grunden. Inget fusk. Inga halvfabrikat. Ingen pulversoppa. Inga E-nummer. Bara ekologiska grönsaker och linser. Och efter det en kopp Fairtrade-märkt kaffe av ekologiska bönor.

Kommentera

One thought on “Thérèse tänker: Synkronisering

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *