Thérèse tänker: Jaha, nu är det inte bara jag längre som har klimatångest, utan det är fler där ute som har drabbats av denna farsot. 

Thérèse tänker: När vi drabbas av något oväntat, en kris av något slag, en naturkatastrof, en översvämning eller jordbävning, håller vi människor ihop. Plötsligt vågar vi prata med varandra, och framför allt hjälpa varandra, människor vi inte känner.

Thérèse tänker: Och så var det dags att klippa häcken. Igen. Den växer sig kämpahög, som i visan, och varje sommar går jag ut med häcksaxen i högsta hugg, en manuell sådan, en häcksax som ser ut som en sax fast större. Och så klipper jag, mest på bredden, för jag har ju ansvar för […]

Thérèse tänker: Det växer där ute, så att det knakar. Inte gräsmattan förstås. Den är gulbrun och snustorr av regnets långa frånvaro, av den ihållande starka solens stekande hetta. Men något vatten får den inte av oss, inte när brist på dricksvatten råder. Gräsmattan vattnar vi faktiskt aldrig. Den får vara som den är

Thérèse tänker: Väldigt ofta, ja, näst intill dagligen, möts vi av skrämmande nyheter och obehaglig information. Men så ibland, mer sällan, dyker det upp en och annan positiv nyhet, som till exempel att försäljningen av Interrail-kort har ökat.

Thérèse tänker: Jag är inte bara intresserad av ett hållbart sätt att leva för miljöns skull, för vår planets välmående, för Moder Jord; jag är i allra högsta grad intresserad av ett hållbart sätt att leva för min egen skull, för mina barn, för min familj.

Thérèse tänker: Nä, jag har slutat be bilister att stänga av motorn när de bara står där, på gatan, på tomgång, utan något viktigt att göra, med sin mobil i handen, fullt upptagna med att kolla alla uppdateringar på Facebook.

Thérèse tänker: Det är fredag, en helt vanlig fredag i mars, men våren lyser med sin frånvaro.  Istället har vintern kommit, och det med besked, och det med stora snöflingor, blåst, is och kyla. Min dotter och jag låtsas att det är december, att det snart är jul, och genast känns allt bättre.

Thérèse tänker:  Att vara ifrågasättande och inte vilja följa strömmen har sitt pris, tro mig. Man kan verka kritisk, gnällig, ja till och med lite märkvärdig vilket aldrig har varit min avsikt. Lätt har det i alla fall inte varit, i synnerhet inte när barnen var små, för barn vill ju vara som alla andra