Vårt viktiga vatten

Thérèse tänker:

Sommar. Juli. Varmt. Och på det lite miljöångest. Eller så vänder jag den – ångesten – och gör något bra, något hållbart, som får tankarna att fokusera på något annat, på att göra gott, för mig, för dig och för världen. Så i det lilla förändrar jag, som när jag till exempel sköljer grönsaker. Då fångar jag upp sköljvattnet i en balja som jag senare använder när jag vattnar våra tomater, zucchinier, bönor, paprikor och palsternackor. Och regnvattnet samlar jag förstås upp. Dock hann jag inte samla upp allt regnvatten, när det för några dagar sedan öste ner där ute, när himlen fullkomligen öppnade sig och regnet störtade ner, vilt, oregerligt och i ofantligt stor mängd. Det mesta landade i gräsmattan, men oj, vad glad den blev, torr och fnöskig som den var efter all stark sol. Fågelbadet, där stora och små fåglar badar och dricker vatten tillsammans med humlor och bin, vattnar jag också för det mesta med återanvänt vatten eller regnvatten.

Ja, vatten är en livsviktig del av våra liv, men vi här uppe i Sverige, i västvärlden, kanske inte reflekterar så mycket och så ofta över det, utan skruvar bara på kranen som om det var en resurs som aldrig tog slut, som bara finns där, för oss, för alltid, för evigt, rent och fint. Vi till och med skiter i vårt dricksvatten, ja, bokstavligen, vilket är så konstigt att jag nästan blir förstoppad av blotta tanken. Men nu har vi det system vi har, och jag vet inte hur man kopplar bort dricksvattnet från toalettstolen, men jag har slutat spola när jag bara har kissat. För vem bryr sig? Inte jag. Guldvatten heter det numera, och det låter ju nästan som en naturtillgång. Bra som gödning till plantorna är det definitivt.

Allt vi sköljer och tvättar och renar, kommer ut i vårt dricksvatten. Själv har jag inte tvättat håret med schampo på flera år. Först, när jag blev medveten om hela denna (smutsiga) industri, det vill säga hud- och hårvårds- och tandkrämsindustrin – där man utan att blinka blandar i otäcka kemikalier för syns skull, för att det ska se äkta ut och lukta gott, och för att vi som konsumenter ska tro att man blir extra ren och fin och nästintill odödlig och evigt ung – hittade jag snabbt alternativ utan dessa cancerframkallande och hormonstörande ingredienser. Men inte långt senare började jag tvätta håret med bikarbonat och honung, och sköljde det med äppelcidervinäger, vilket i sin tur ledde till att jag nu, sedan ett år tillbaka, bara sköljer håret med vatten någon gång ibland, vid husbehov. Och det ser inte smutsigt ut, tro mig. Min dotter säger åt mig, att jag inte ska berätta det för någon – att jag inte tvättar håret alltså – för då kan folk tycka att jag är lite äcklig. Så snälla, berätta inte för någon det jag just har sagt. Eller att jag inte spolar när jag har kissat. Jag tror inte att alla har kommit dit än, att alla accepterar min livsstil. Men min förhoppning är, att det inom en snar framtid inte kommer att ses med blida ögon på att vi skiter i dricksvattnet.

Högaktningsfullt
Thérèse Brandin-Lagerstedt, planetskötare i det lilla

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.