Bättre och bättre, dag för dag

Thérèse tänker: Väldigt ofta, ja, näst intill dagligen, möts vi av skrämmande nyheter och obehaglig information. Men så ibland, mer sällan, dyker det upp en och annan positiv nyhet, som till exempel att försäljningen av Interrail-kort har ökat.

Är det inte fantastiskt, med tanke på att SJ sedan 2014 har slutat sälja utlandsbiljetter. Men med hjälp av resebyråer, fortsätter folk köpa tågbiljetter för att ta sig utomlands, trots pålagda bokningsavgifter. Att tågresandet har ökat gör mig varm, eftersom jag vet att flygbiljetter fortfarande är enklare att boka, och billigare. Dessutom går det mycket fortare att flyga än att åka tåg.

De senaste gångerna jag har rest med tåg mellan Malmö och Stockholm, har det varit fullbokat ända in i första klass. Har vi äntligen blivit mer medvetna om vår planet, har gemene man drabbats av miljöångest, eller har vi bara tröttnat på quick fix och att ha bråttom? Bråttom kan man förresten inte ha när man reser med tåg, och man får alltid räkna med lite förseningar – det är i alla fall min erfarenhet. Men för det mesta går det bra; för det mesta går det som tåget. Med lite extra matsäck, klarar man sig alltid.

Sedan ett par år tillbaka kan vi nu lämna in gamla nötta textilier för återvinning, något som inte hade varit i bruk sedan åttiotalet när det återinfördes. Att vi en gång slutade med textilåtervinning, torde ha varit för att det plötsligt kändes omodernt, att det var billigare med nya textilier tillverkade i länder långt borta, för under min livstid har ekonomin styrt och allt annat har fått stryka på foten. Men textilåtervinning är ingalunda någon ny företeelse; under 1800-talet gick mina släktingar runt på vägarna och samlade lump, och nu får jag – sent omsider – gå till textilåtervinningen med sådant jag inte längre kan använda, tunnslitet och trasigt. Men det jag kan rädda, syr jag örngott och tygpåsar av.

Och samtidigt som Storbritannien ska förbjuda plastföremål, såsom sugrör och tops, har man sett att färre plastpåsar ligger och skräpar i Nordsjön. Och medan den svenska regeringen har höjt solcellsstödet från 20 till 30 procent, tänker EU förbjuda farliga insektsmedel för att rädda bina från bidöden. Att bin och andra insekter är livsviktiga för oss, börjar vi till slut förstå.

Ja, ni ser, det blir bättre, om än i långsam takt; vi lär oss allt eftersom tiden går.

 

/Thérèse Brandin-Lagerstedt, naturens språkrör och stolt medlem i NFM

 

 

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *