Thérèse tänker:

Ibland ler jag i mjugg, fnissar jag i smyg, när ingen ser. För så som jag gläds, såsom jag roas, får man nog inte glädjas. Som till exempel när flygtrafiken på Gatwicks flygplats stod helt stilla dagarna strax före jul efter att några drönare olovligen hade inkräktat. Lite senare – i januari – dök drönare upp igen, fast denna gång på flygplatsen Heathrow, varpå samtliga flighter stoppades.

Det jag ler åt, det jag gläds åt, är att luften slipper flyget, är att luften slipper alla avgaser, om än bara för en kort stund, om än bara för en begränsad tid, men ändå … Sen kom snökaoset till Arlanda i början av februari, och vissa flyg blev försenade, andra inställda. Och nu nyheten om att Airbus tvingas sluta bygga sina gigantiska, bränsleslukande jumbojetplan då efterfrågan inte längre finns. Och när det tyska flygbolaget Germania nyligen lämnade in sin konkursansökan på grund av kraftigt höjda bränslepriser, ställdes alla avgångar in och luften blev ren en liten stund. Och i tisdags satte en nationell strejk igång i Belgien, där bland annat flygledarna gick ut i strejk, vilket i sin tur ledde till att all flygtrafik till och från landet stoppades. Som de flesta redan begriper, leder flygstopp på en flygplats till flygstopp på flera flygplatser, och luften … ja, den får vila.

Vidare gläds jag åt att rekordmånga resenärer åkte med SJ förra året. Det sa de nämligen på radion idag. Närmare bestämt gjordes 1,5 miljoner fler resor under 2018 än året innan. Och flygresorna minskar, sa de tidigare i veckan, främst inrikes. Jodå, ett steg i taget, pö om pö, och världen kommer att förändras och förbättras – det är jag säker på.

Annat som finns att glädjas åt är Leif Jansson vilken jag läser om i Dagens Industri. Årligen reser han ett femtiotal gånger mellan Stockholm och Lund för att han delvis arbetar i huvudstaden. Under arton år har han pendlat med tåget, fram och tillbaka, mellan Lund och Stockholm – helst med nattåget – och han ser bara fördelar med att resa med tåg och valde bort flyget redan 2001, långt innan flygskam och klimatångest blev känt.

Om ett par veckor ska en vän till mig resa till Glasgow. Med tåg! Är inte det alldeles underbart, för vi vet ju alla att det kostar mer pengar och tar mer tid i anspråk att resa med tåg än med flyg. Med hjälp av hjältarna i Kalmar – ni vet, Centralens Resebutik – ska hon och hennes man resa med tåg hela vägen, med byte i Köpenhamn, Hamburg, Köln, Bryssel och några andra stationer. Min vän är inte ensam om att välja tåget före flyget. Modiga Greta Thunberg tog tåget ända till Davos i Schweiz för att delta på Världsekonomiskt forum, dit hon var bjuden.

Åh, vad jag inspireras av alla dessa hjältar; jag inspireras av dem som reser miljövänligt, och jag inspireras av dem som hjälper oss andra att resa miljövänligt. Ju fler som tackar nej till flyget, desto fler blir inspirerade och uppmuntrade att själva göra det. Att slentrianbeställa en flygbiljett, blir snart inte lika attraktivt, för om grannarna, kusinerna, kollegerna och vännerna tar tåget till Stockholm och till platser ännu längre bort, känns det knasigt att inte själv göra det. För vi människor gör väl som alla andra gör. Och det alla andra gör, är normen.

/Thérèse Brandin-Lagerstedt, tågresenär sedan 1968