För någon vecka sedan besökte jag för första gången groddjursreservatet i Norra hamnen här i Malmö. Områdets historia är viktig för oss naturälskare – den vittnar om att kampen för att bevara hotade arter och deras livsmiljöer inte alltid är förgäves, även om den ofta sker i motvind. I Norra hamnen har Malmö stad investerat nästan en miljard på att skapa ett industriområde. Trots detta så har man nu fredat en del av området sedan en av landets största populationer av den hotade grönfläckiga paddan upptäcktes där. Nattaktiva som de är kan paddorna vara svåra att upptäcka under dagen, men om man har tur så kan man hitta en som ligger under en sten och vilar. Denna gången lyckades jag tyvärr inte få syn på någon padda, men väl den vackra karminspinnaren (se bild). Ett besök till reservatet är alltså väl värt, både för att uppleva växt- och djurlivet, men också för den lite häftiga, karga miljön.

Vad har Malmö att erbjuda oss frilufsare och naturmänniskor? Var finns träden, skogarna, sjöarna och stillheten? Var finns Naturen? I en gammal industristad som Malmö så får man nog helt enkelt vrida och vända på begreppet natur. Några av de mest artrika miljöerna i vår stad är skapade av människan; något som Limhamns kalkbrott, Klagshamnsudden, Ön och Norra hamnen alla är exempel på. Vi får inte heller glömma bort alla gamla övergivna industritomter där ruderatmark (från latinets rudera som betyder ruin) har utvecklats och där man kan hitta rödlistade växter som klotullört. Och visst finns det något fängslande med mötet mellan det hårda, industripräglade och det mjukt gröna och färgrika?

Men staden som källa till biologisk mångfald och ekosystemtjänster – är det en rimlig tanke och överhuvudtaget behövligt? Ekologsvaret är ja, och i en kommun som Malmö ett rungande Ja! Flygbilder av Malmö ger en bättre förståelse för hur betydelsefulla stadens livsmiljöer är för att bevara den biologiska mångfalden i landskapet. De vidsträckta och intensivt brukade åkrarna som omger Malmö har nämligen föga att erbjuda vilda växter och djur. Det är på tiden att vi tänker om, att vi ger utrymme för våra vilda grannar i staden och låter stad och natur samspela. Vi människor använder oss dagligen av en rad direkta och indirekta tjänster som ekosystemen förser oss med, såsom pollinering, luftrening och skydd mot översvämningar. Kanske är det därför dags att vi börjar tänka på hur vi kan förse ekosystemen med tjänster?

Jag presenterar här tre ord som kan ge guidning på vägen till ett biologiskt rikare Malmö: yta, kvalitet och konnektivitet. Yta innebär att naturen får ta plats genom att den bevaras eller nyskapas, medan kvalitet ser till att de gröna miljöer som finns i staden kan fungera som livsmiljöer för vilda arter. Den sista pusselbiten, konnektiviteten, är det som kopplar samman olika grönområden med varandra med hjälp av ett grönstråk eller liknande. Det blir då lättare för arter att sprida sig mellan olika grönområden och på så vis ökar chansen att de ska klara sig långsiktigt. Grodreservatet i Norra hamnen är ett fungerande litet ekosystem – det har en yta av så pass god biologisk kvalitet att en mängd olika arter trivs där. Nog för att denna yta för en art kanske mer framstår som en isolerad liten ö, men ju fler sådana små öar vi har i staden, desto större är chansen att arterna ska klara sig.

Mina avslutande rader är en uppmaning till alla att försöka föreställa sig vad staden skulle vara utan våra vilda grannar; utan koltrastens krafsande på marken, igelkottens sakta lunk, eller binas besök i trädgården. Och ett tips om att läsa min kommande text på bloggen som handlar om vad vi alla kan göra för att gynna den biologiska mångfalden i våra trädgårdar, på kolonilotten eller på balkongen.

På återseende!

Jonna Nilsdotter

Ekolog, naturälskare och styrelsemedlem i Naturskyddsföreningen Malmö