Thérèse tänker:

Egentligen är jag ganska lat, vilket vi kanske alla är av naturen. För vem gillar inte att sitta i soffan och sträcktitta på en spännande serie på Netflix? Men nu har våren knackat på, och jag vill ju vara en sån som odlar mina egna grönsaker – ekologiska sådana, närodlade, och utan plastförpackning. Jag har alltid velat odla, och nu kan jag verkligen göra det, för mina barn har flyttat hemifrån och jag har en trädgård att odla i. Ingenting kan stoppa mig, bara latmasken som fortfarande finns där – i mig – men som jag idag lyckades mota i grind, och gick istället ut, tillsammans med min man, ut i vår trädgård. De dagar när vi påtar i jorden, förbereder odling, rensar och klipper, planerar och planterar, är nog de bästa dagarna vi har tillsammans – min man och jag – och jag är så priviligierad och tacksam som har en trädgård i vilken vi kan vara.

Jag vågar påstå att jag är novis inom detta område, uppvuxen som jag är i betongen, i hyreslägenhet, men jag lär mig allt eftersom. Att ha en för ansad trädgård, där inget ogräs växer, där gräsmattan ser nästintill overklig ut, ska tydligen inte alls vara bra för pollineringen. Alltså har vår trädgård alltid varit bra för pollinering, full med maskrosor och tistlar och annat smått och gott som jag inte känner till namnen på, för här har inte rensats för mycket och för ofta vågar jag lova. Ängsblommor vill jag så, för pollineringens skull, och en trädgårdskompost ska vi äntligen ordna och ha bakom växthuset som vi började bygga i slutet av förra sommaren. Av nästan bara begagnade delar byggs vårt växthus, och mycket av det som vi bygger av är inhandlat på Malmö Återbyggdepå. Golvet kommer vi att lägga med Nobelvägens gamla keramikplattor, ni vet de där rödbruna plattorna som många av Malmös trottoarer är lagda med. Men än är vi inte klara, och det är det som är själva poängen med allt, tycker jag – att man ska göra en sak i taget, inte känna press eller stress, och inte göra klart allt på en gång, för det går inte.

Idag rensade vi i pallkragarna från förra sommarens skörd. Vi rensade, hällde på ny jord, la några frön i vatten som ska ligga i blöt över natten. Imorgon ska fröna sås där ute tillsammans med lite näring från några äggskal som vi har sparat och gjort pulver av. Och några plantor som vi har försått här inne – som förväntansfullt står i fönstret och tittar ut – ska vi också plantera där ute imorgon.

Nu är jag mör i kroppen efter allt grävande och räfsande, och jag ligger åter i soffan och tittar på en serie. Det är viktigt med återhämtning, för det finns så mycket att göra, hela tiden, och klar blir jag aldrig. Det är ett pågående projekt – ett levande projekt – som jag hela tiden lär mig av, som gör att jag mår bra, och som jag är övertygad om är meningen med livet – i alla fall med mitt.

/Thérèse Brandin-Lagerstedt, stolt odlare och medlem i NFM