Thérèse tänker:

Jag är inte bara intresserad av ett hållbart sätt att leva för miljöns skull, för vår planets välmående, för Moder Jord; jag är i allra högsta grad intresserad av ett hållbart sätt att leva för min egen skull, för mina barn, för min familj. Och ju mer jag tänker på dessa två viktiga områden – miljö och hälsa – inser jag att de hänger ihop, att de löper parallellt. Hemma hos oss äter vi ekologiskt odlad mat för vår egen skull, men även för jordens skull, och jag har inte plastbantat vårt hem endast för miljöns skull, utan för vår egen, så klart. Och när jag väljer att köpa schampo, ser jag till att köpa schampo utan parabener och silikoner och andra inte så trevliga ingredienser, inte bara för vår egen skull, utan för vårt gemensamma dricksvattens skull. För allt vi spolar ner i toaletten eller sköljer ner i vasken, kommer ut i vårt dricksvatten så småningom, kemikalier som inte alltid går att rena bort och som sedan kommer ut i kranen när vi ska ha det till matlagning eller för att släcka vår törst. VA Syd delar regelbundet ut ett informationsblad som heter Hållbart till oss som bor i Malmö, ett blad fullt med tips och råd om hur vi tillsammans kan hjälpas åt för att hålla vårt dricksvatten rent, till exempel genom att inte rengöra våra färgpenslar under kranen eller använda sköljmedel när vi tvättar våra kläder.

Det jag gör för mig, gör jag även för miljön, och tvärtom. Står jag inför valet mellan vanliga trappor och rulltrappor eller hiss, väljer jag alltid trappor, även när jag besökte Eiffeltornet för flera år sedan. För mig är det ett självklart val, för när jag går i trappor, går jag för min skull, för min kropps skull, för mitt eget välbefinnande. En vanlig trappa behöver inget underhåll på samma sätt som en rulltrappa eller hiss. Och ingen el behövs för att komma upp eller ner, bara min egen kraft. Självklart är det bra att det finns hiss för dem som inte kan gå i trappor, men så länge min kropp fungerar, tar jag gärna trapporna, för min skull, för jordens skull.

På samma sätt behandlar jag dörrar som går att öppna för egen maskin istället för att trycka på knappen bredvid, för så länge jag kan öppna en dörr, gör jag det. Och när jag diskar, spolar jag upp vatten i diskhon och häller upp sköljvatten i en bunke bredvid. Och så står jag där, med mina händer i det varma vattnet, filosoferar, andas, funderar, och diskar av våra tallrikar och bestick i lugn och ro, för min egen skull, för vår naturs skull, för än så länge har i alla fall inte jag hittat något maskindiskmedel som är märkt med Naturskyddsföreningens miljömärkning. Många säger, att det är mer miljövänligt att diska i maskin, att det går åt mindre mängd vatten, men i min värld, så som jag tänker, krävs ingen tillverkning av diskmaskiner när jag gör det för hand, och ingen energi går åt annat än min egen.

Det är nyttigt både för mig och för vår jord att jag inte handlar nytt hela tiden, att jag inte äger allt, att jag är nöjd med det jag har, att jag kan laga det, bevara det och ta hand om det. Ju färre saker jag äger, desto mer tid har jag till annat, som att diska för hand i stillastående vatten, eller ta tåget till Paris för att gå upp i Eiffeltornet. Att hela tiden sortera ut, dödstäda, slänga saker för att få plats hemma, är tärande både för psyket och för miljön. Därför gillar jag de engelska uttrycken ”less is more” och ”slow living”, vilka för mig har blivit en livsstil, en miljömärkt livsstil.

/Thérèse Brandin-Lagerstedt, naturens språkrör och medlem i NFM