Thérèse tänker:

Det är intressant att se hur den ena rörelsen har avlöst den andra genom historien, hur upplysningstidens idéer revolterade mot kyrkans stränga dogmer, och hur romantikens tankar senare kom som ett slags protest mot förnuftets stränga och ibland fyrkantiga ideal. Hela tiden har olika strömningar formats av människan, där en tids normer har bytts ut av andra, för att de ligger i tiden, för att det är dags för förändring, för att vi helt enkelt har tröttnat på den rådande tidens anda, tankar och sätt att leva. Kanske det är människans ständiga jakt på den gyllene medelvägen som ingen verkar veta vad den är, var den är eller vart den går.

Vår tid, som vi lever i nu, kom som en motreaktion på Fattigsverige, där majoriteten av människorna levde i misär, där min farfar som barn tvingades gå en mil till skolan varje dag, där många blev tvungna att emigrera i hopp om att bli mätta, på jakten efter en bit jord som gick att odla, och inte sällan närdes drömmen om att själv bestämma över sitt eget liv.

Sedan var det som att vrida på en kran, och ut kom de där engångsprodukterna som skulle underlätta vårt tidigare så karga liv. Nästan allt kunde köpas för pengar, i alla fall om man som vi levde i västvärlden, där allt serverades, där allt stod till buds. För vem ville inte ha egen bil, senaste modellen av iPhone och möjligheten att kunna köpa frukt och grönt från världens alla hörn oavsett årstid?

Men så plötsligt blev vi varse konsekvenserna av vår ganska glamorösa livsstil, och många av oss verkade ha tröttnat på att allt fanns tillgängligt hela tiden, dygnet runt, alla dagar i veckan, utan ansträngning, med endast ett klick på datorn, ett tryck på appen. Bilpooler uppstod, folk började dela gräsklippare med grannen och handla kläder på loppis. Vi hade helt enkelt fått nog av masskonsumtion och obegränsade valmöjligheter som vi nu hade förstått inte gör oss nämnvärt lyckligare; som vi nu vet varken gagnar oss eller jorden. Att teveprogrammet ”Mandelmanns gård” fick tevepriset Kristallen för årets livsstilsprogram är jag inte ett dugg förvånad över. Det ligger helt och hållet i tidens riktning.

Livsstilar som slow living och zero waste började växa fram och börjar så smått även få fäste bland oss dödliga. Åh, vad jag älskar dessa rörelser, dessa reaktioner, dessa drivkrafter som finns runt omkring oss, som får oss att ändra våra upptrampade gamla spår och invanda rutiner. I Malmö har vi faktiskt en zero waste-butik – den första i landet, kanske även fortfarande den enda i Sverige – dit man kan gå med sina glasburkar och fylla dem med diverse olika förnödenheter utan att behöva sopsortera när man har förbrukat det. Jag skönjer ett paradigmskifte, eller är vi redan där? Vi är i alla fall på god väg, för det känns så himla 2016 med växande sopberg och plastskräp som flyger omkring på våra gator.

/Thérèse Brandin-Lagerstedt, medlem i NFM